Så gick det till!

 
Det är flera som har undrat hur det gick till när jag sökte och senare blev antagen till utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan. För att förtydliga vad det helar handlar om tar jag en snabbgenomgång vad programmet är och går ut på:
 
-------------------
Ung i den världsvida kyrkan är ett internationellt utbytesprogram mellan Svenska Kyrkan(s internationella arbete) och ytterligare fem lutherska kyrkor i Brazilien, Costa Rica, Tanzania, Sydafrika och Filippinerna. Varje år antas ca 15-18 ungdomar från Svenska kyrkans olika stift, som får chansen att från september t.o.m november åka till en samarbetskyrka i något av de 5 olika länderna. Där bor man i olika värdfamiljer och introduceras i kulturen, samhället, kyrkan och det vardagliga livet som människorna lever där. Under våren kommer ungefär lika många till Sverige från de olika länderna, för att ta del av vårt liv här. Syftet med utbytet är att sprida en medvetenhet om världen omkring oss och att stärka de internationella banden inom den världsvida kyrkan och mellan länder.
---------------------
 
Så hur kom jag på att jag ville söka och hur gick det till när jag så småningom gjorde min ansökan? Jo, för några år sedan lyssnade jag på ett föredrag av en fd. utbytedeltagare och om hennes vistelse i Filippinerna. Jag blev otroligt inspirerad och tänkte att jag vill söka efter att jag tagit studenten. Efter att åren gått och jag någorlunda kommit fram till vad jag vill med min framtid tog jag tillfället i akt att söka till utbytesprogrammet som en huvuddel av mitt sabbatsår, innan jag går på en högskoleutbildning. 
 
Efter att ha skrivit under diverse ansökningsblanketter (som finns på www.svenskakyrkan.se), fått en rekommendation från min församling, samt plitat ner ett personligt brev och motiverat varför just jag ska få åka iväg, skickade jag in min ansökan och kunde fortsättningsvis bara hoppas på det bästa. Sista ansökningsdatum var 1 mars, men redan den 29 februari plingade det i mailboxen. Jag fick då en kallelse till intervju i Lund redan samma vecka. Oj, här går det undan tänkte jag och blev med det samma lite nervös.
 
Så jag åkte ner till stiftskansliet i Lund och gjorde min intervju, var klar på en timme och hann med nöd och näppe med nästa tåg hem. Intervjun var en helt ny situation för mig och jag kunde inte riktigt avgöra om det hade gått bra eller dåligt. Jag grubblade på det i flera veckor efteråt, vad jag kunde sagt annorlunda och om de tyckte att jag var kvalificerad, när jag egentligen bara kunde hoppas på det bästa och blicka framåt.
 
Jag visste att beskedet skulle komma veckan efter påsklovet, så spänningen tätnade hemma redan under påsklovsveckan. Under fredagen (1 april) på lovet gick jag och dåsade omkring hemma med lätt huvudvärk, när telefonen plötsligt ringde. Jag såg att numret var från Lund och förstod att det var från stiftskansliet. Plötsligt vändes hela min dag upp-och-ned och jag blev på helspänn. Jag bestämde mig för att jag inte kommit med, för att dämpa besvikelsen om så var fallet, och klickade på den gröna luren:
 
Jag: "Hej, det är Maja"
Marie: "Ja hej Maja, det är Marie här från stiftskansliet i Lund. Hur är det?"
Jag (Jag är nu rätt nervös och står själv i köket, greppandes om diskbänken):
"Det är bara bra.." 
Marie: "Jo, det är så här att jag vill meddela att vi vill erbjuda dig en plats i utbytet Ung i den världsvida kyrkan."
Jag  (Jag är nu helt förstummad och står och håller för munnen i ren chock): "Okeeej...."
 
... och resten minns jag inte riktigt, för jag stod i princip och hoppade i köket av ren glädje. Jag hörde att hon sa att jag skulle få åka till Tanzania (som jag önskat) och undrade om jag accepterade platsen. Mitt svar blev ett solklart: JA! Allt jag tänkte på var att få berätta för allt och alla! Wow, vilken grej! :D
 
Dagen följde sedan av allt från glädjetårar (enorma sådana både från mig och mamma), till chockartade reaktioner (pappa), mindre chockartade reaktionen (farfar: "Ja, det kom ju inte som en bomb precis. Det var rätt väntat..") och kvällsfirande med ost, skaldjur och rödvin! Tjoho, vilket fest! Bästa 1 april någonsin! 
 
Ja, så gick det till! Det känns lite som en saga när jag tänker tillbaka på det. Och det kommer nog hela den här resan göra, även om det alldeles säkert kommer vara en känslosam och tuff resa på många vis också. Men jag hoppas och tror i alla fall att det kommer bli en saga med ett lyckligt slut!
 
Kram!
/Maja
 
 

En ivrig längtan

Lejonkungen - min absoluta favoritfilm. 

Ikväll såg jag "Linda & djurens hjältar" på TV4, där Linda Lindorff fick vara med och rädda och ta hand om elefanter, små som stora. Det var helt fantastiska bilder över savannen i södra Kenya och den vackra musiken (av favoriten Hans Zimmer) gjorde programmet starkare till sitt syfte. Att få se programmet väckte en ivrig känsla och längtan inom mig.  För det år ju så, att jag faktiskt kommer att åka till denna fantastiska kontinent om inte mindre än ca 4 månader. Det känns helt ofattbart!

Istället för att släcka lampan och somna började jag googla på olika safariturer runt om i Serengeti och Ngorogoro i Tanzania. Jag läste även på bloggen av utbytedeltagare i Ung i den världsvida kyrkan, om tidigare deltagare i Tanzania som bland annat varit på safarisemester under sin utbytestid. De hade fått se alla savannens djur och uppleva sömnlösa nätter i tält mitt på savannen, med de vilda djuren strävandes omkring tältlägret. Jag vill också ligga sömnlös under stjärnorna, på Serengetis slätter, med djuren rytandes runtomkring! Och tänk - det kommer jag troligen få göra!

Inte nog med att få se och uppleva naturen, så kommer jag få ta del av allt annat också - samhället, kulturen, det vardagliga livet, musiken, tron, livsglädjen... Men också den tyngre delarna - fattigdomen, orättvisan, samhällsklyftorna och utsattheten...

Under hela mitt liv har jag varit fascinerad av Afrika och att min dröm om att få komma dit äntligen kommer gå i uppfyllelse är för mig helt sagolikt! Från det att jag såg Lejonkungen som 3-åring, när jag sjöng med i varenda låt och naivt avgudade de praktfulla djuren och savannen, till att jag växt upp med en passion för Afrikas kulturer, historia, språk, religion, musik, människor... Ja, jag tror ni kan förstå min ofantliga lycka över att äntligen få se och uppleva detta! 

Utan minsta tvekan tror jag att detta kommer bli en resa som kommer ändra mina perspektiv både på världen och på livet. 

Vi hörs & God natt!
/Maja


Landet Tanzania


Tanzania är ett land i Östafrika, även kallat en union mellan det före detta Tanganyika och ögruppen Zanzibar (som har ett inre självstyre). På fastlandet finns Kilimanjaro, som är Afrikas högsta berg, kända nationalparker som Serengeti samt Afrikas största insjö - Victoriasjön. I landet bor ca 50 miljoner människor (2014) och i huvudstaden Dodoma, som är belägen i centrala delen av landet, bor ca en halv miljon människor. Den största staden Dar Es Salaam, som ibland även förväxlas med att vara huvudstad, ligger vid kusten mot Indiska oceanen och är även ett ekonomiskt centrum. 
 
Politik
Tanzania har genom åren varit mer politiskt stabilt än många av grannländerna. Landet är en republik och det senate politiska valet ägde rum under hösten 2015. Då valdes det Revolutionära partiet (CCM), som suttit vid makten sedan 1992, att åter regera med majoritet under kommande mandatperiod. Öriket Zanzibar har ett inre självstyre, med egen konstitution, parlament och regering. Unionsparlamentet i Dodoma stiftar lagarna för hela unionen och för fastlandet. Enligt författningen från 1977 är Tanzania en enpartistat, men med de tillägg som införders 1992 tillåts ett flerpartisystem. 
 
Religion
De två största religionerna i Tanzania är Kristendomen och Islam, som beräknas vara ungefär lika stora (ca 40% vardera). Resterande befolkning tillhör olika inhemska religioner. Bland muslimer är majoriteten sunniter och bland kristna är de flesta katoliker. Den kyrka som kommer vara min värdkyrka under min visit är det nordvästra stiftet (North Western Diocese) i Tanzanias lutherska kyrka Evangelical Lutheran Chuch of Tanzania (ELCT-NWD). Med sina 3 miljoner medlemmar är ELCT kontinentens största kristna samfund.


Geografi & Natur
Landet ligger precis under ekvatorn och gränsar till Kenya, Uganda, Rwanda, Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Zambia, Malawi och Mocambique. Halva Victoriasjön ligger inom Tanzanias gränser och sträcker sig sedan över till Uganda och Kenya. Bakuba, som är den stad jag jag kommer befinna mig mestadels under min utbytestid, ligger på västra sidan om Victoriasjön och i det nordvästra hörnet på kartan över Tanzania. Med sina 945 203 km² i landsarea är Tanzania det 30:e största landet i världen och ungefär dubbelt så stort som Sverige (447 435km²).
 
Landskapet och naturen är väldigt varierad och har allt från bergsområden, savanner, insjöar till en kustlinje med både korallrev och magroveskog. Landet har ett subtropiskt klimat med två olika regnperioder, som sträcker sig från mars-maj och november-januari. Cirka 39% av landområden i Tanzania är skyddade i form av nationalparker eller vildreservat. Trots detta så mister Tanzania 3500 kvadrakilometer skog per år, på grund av utvidning av jordbruksproduktion. Andra miljöproblem som råder i landet är bland annat utbredning av öken, jorderosion och ödeläggelse av korallrev längs kusten. Tanzaniska myndigheter sliter också med olovlig jakt i nationalperkerna och smuggling av elfenben.
 

Språk & Människor
Det officiella språket är swahili (kiswahili) och engelska används i högre utbildning och rättsväsende. Arabiska talas på Zanzibar och Pemba och ett stort antal lokala språk talas i olika folkgrupper och samhällen. Den etniska mångfalden är stor, då det finns omkring 120 olika folkgrupper i landet. Den förväntade livslängden är i genomsnitt 61 år och då något längre hos kvinnor än män.
 
Utbildning
Barnen ska börja skolan vid 7 års ålder. Skolgången är obligatorisk i sju år och därefter kan eleverna fortsätta till frivilliga påbyggnadsstudier, antingen i två eller fyra år. Ett stort problem är att det råder en allvarlig brist på lärare och undervisningsmaterial i skolorna, samt att det endast är 83,5% (2013) av barnen som börjar skolan. Anledningen till det är att många barn tvingas vara hemma och hjälpa till med jordbruk eller hushållsarbete.
 
Nu vet ni förhoppningsvis lite mer om Tanzania och vad det är för land jag kommer att åka till! :)
Kram, Maja


 
Källor: globalis.se, landguiden.se, wikipedia.se, so-rummet.se.
Bilder: [1] http://www.varldensflaggor.se/
[2] http://www.kenzantours.se/
[3] http://export.gov/tanzania/